Kanske vet ni det, kanske har ni missat det. Jag träffade
Calle Schulman för någon vecka sedan, då fick han
för sig att ta kort på oss och sedan lotta ut en dejt med mig. Folk
skickade in ett litet brev med lite informaiton om dem, samt en
bild. Bland dessa skulle jag välja en som jag skulle gå på en dejt
med.
Det kom in massvis av jättegulliga mail från både tjejer och
killar från hela landet, och valet var inte enkelt. 19-åriga Soran
försöker berätta för 22-åriga Soran hur otroligt
bortskämd/priviligerad han är. Hur långt borta det här är från den
verkligen som 19-åriga Soran är van vid. Och alla andra Soran, för
den delen. Det är onekligen en lyx, men ändå inte helt
smärtfritt.
Jag hatar nämligen situationer som denna. Uppstyrda. Det känns
som att de lätt kan bli fel. Bli stela. Och det har också påverkat
valet av person inför dejten. Jag använde uteslutningsmetoden till
en början där folk från andra städer åkte bort per automatik. Inget
ont emot dem, men förstår ni vilken press det skulle innebära om
någon åkte från.. säg Göteborg, Umeå eller
Karlstad upp till Stockholm för en unka dejt med dig? Jag
skulle känna att det skulle bli tvunget att leda till kärlek och, i
förläningen, barn för att det skulle vara värt resan för dem. Så de
försvann.
Sedan försökte jag hitta en äldre tjej. Jag är ett fan av äldre
tjejer. Jag inser att jag generaliserar nu, men
jag har inte så mycket annat att gå på då jag inte vet någonting om
dessa personer. Och äldre tjejer har en tendens att vara mer trygga
i sig själva. Det i sin tur gör att chansen att det ska bli ett
stelt möte minskar betydligt.
Så nu har jag valt. Det blev en 29-årig sjuksköterska med ljus
päls. Och nu har det blivit dags att ses. Om en timme. Jag
skulle ljuga om jag sa att jag inte var lite nervös. Men
det ska nog lösa sig. Och om det inte gör det så kan jag alltid ta
med mig känslorna upp på scen på Norra Brunn och försöka göra
någonting roligt av dem.