Ni som hängt med mig ett tag vet om att jag avskyr siffran 22.
Det är någonting extremt ondskefullt med den. Jag är inte på något
sätt en överdrivet skrockfull person. Jag kan gå på A-brunnar, se
svarta katter gå över gatan och (hör och häpna) till och med ha
nycklar på bordet utan att det stör mig. Men siffran 22
klarar jag inte av. Därför är det så otroligt opassande
att idag fylla just 22 år..
Jag har fått för mig att det här kommer vara det sämsta året i
mitt liv. På något sätt. Antingen med karriären, eller antagligen
ännu värre - att jag eller någon som står mig nära råkar illa ut.
Jag hoppas att så inte är fallet, men det är i alla fall
känslan.
För mig slutade födelsedagar spela någon roll runt 15-års
åldern. Jag menar, det är klart att det var kul att fylla 18 och 20
men det var mer för praktiska skäl. Men själva spänningen inför
födelsedagen har inte infunnit sig sedan högstadiet. Med det sagt
så betyder det inte att jag på något sätt avskyr födelsedagar, det
är alltid trevligt med lite extra uppmärksamhet. Men jag är inte
den som drar ihop något stort arrangemang, utan jag kan uppskatta
att det är lite mer subtilt, men det är olika hur man vill fira
sina födelsedagar.
Själv ska jag nu åka ner till Göteborg och
giga. Ni som inte har lyckats få en biljett - dyk inte
upp. Det är nämlien utsålt, vilken är jätteroligt för mig, men
kanske lite mindre kul för er.
Till er som faktiskt kommer ikväll - Jag lovar att vara
asbra!